“Jag är så himla trött på argumentet “sådant där jämnar ut sig med tiden, det kommer naturligt.” Det. Går. För. Långsamt.”
Maria Hellbjörn, tillsammans med Kajsa Schedwin driver du byrån Hellbjörn Schedwin, varför ska man anlita er?
För att vi är normkreativa. Vi är intresserade av att verka för en jämlik och hållbar värld och för att nå dit anser vi att man måste kännas vid och demontera de normer och maktstrukturer som cementerar samhällets orättvisor. Att ifrågasätta normer ligger latent i oss och är vårt raison d’être, (reason for being, red anmärkning) så det kommer liksom på köpet när man jobbar med oss.
Innan ni startade byrån, vad gjorde du då?
När jag och Kajsa startade Hellbjörn Schedwin jobbade vi båda på en reklambyrå. Hon som AD och kreativ chef, jag som copywriter. Fast jag började som journalist och har jobbat som reporter på lite olika tidningar, med press- och PR-frågor på MTG och som redaktör och projektledare på content marketing-byrån Spoon.
Vad var din största rädsla i början?
Hur det ska gå med ekonomin. Jag har alltid varit anställd med månadslön och är väldigt beroende av att veta var nästa peng kommer från och när den kommer in på kontot och hur stor den är. Nu duggar katastroftankarna tätt. Kommer jag att bidra tillräckligt till hushållskassan för att vi ska fixa huslån och fjärrvärme? CSN-återbetalning och det väsentliga till barnen? Jag har väldigt lite entreprenöriellt självförtroende i mig, så att säga.
“Jag hade nog inte vågat utan Kajsa. Är som sagt fostrad att alltid välja tryggheten och det hade varit lättast att stanna kvar där jag var. Men Kajsa fick mig att tro på att vi tillsammans faktiskt har något.”
När och hur kom er vändpunkt?
Jag är fortfarande nojig över det där med att inte ha månadslön. Men jag tvivlar absolut inte på att vi fattat rätt beslut. Det insåg jag när jag märkte att min söndagsångest var väck. Hellre privatekonomisk oro än existentiell.
Hur fick du mod till att hoppa till entreprenörsidan?
Jag kan bara prata för mig själv, men jag hade nog inte vågat utan Kajsa. Är som sagt fostrad att alltid välja tryggheten och det hade varit lättast att stanna kvar där jag var. Men Kajsa fick mig att tro på att vi tillsammans faktiskt har något. Inte bara för att hon lyfter mig med sitt sätt att vara, utan också för att vi kompletterar varandra väldigt bra kompetensmässigt. Hon är AD i grunden och har drivit reklambyrå tidigare och dessutom varit kreativ chef. Jag är copywriter med erfarenhet av journalistik och press- och PR-frågor och har varit projektledare och redaktör. Tillsammans blir vi ju som en hel byrå.
“Flera vi pratat med önskar att de haft en tydligare värdegrund när de drog igång, något att luta sig mot när tvivlen och vägvalen kommer.”
Ni är två kvinnor som arbetar i en mansdominerad bransch. Har det påverkat hur ni driver er verksamhet och hur ni fungerar?
Hela samhället är en mansdominerad bransch. I början av mitt yrkesliv kände jag ofta, för att citera Martina Haag, att det var något som inte stämde. Jag kan inte exakt säga när jag fick på mig glasögonen och blev feministiskt upplyst, men det var verkligen som att se Matrixkoden framför mig.
I min romantiserade efterhandskonstruktion så utbrast jag ”AHA!” och såg plötsligt hur allting hängde ihop. Könsmaktsordningen, rasismen, slöseriet med jordens resurser, diskrimineringen av HBTQ-personer och människor som lever med funktionsvariationer – allt handlar om strukturer och normer som de med mest makt vill behålla precis som de är. Mitt och Kajsas företag finns till för att utmana de som inte vill se en förändring.
“Den som är chef över andra människor måste vara bra på att prata med andra människor och ha kunskap om normer och inkludering och veta att många måste få möjlighet att utvecklas för att känna att tillvaron är meningsfull.“
Har du någon person som mentor eller förebild i ditt yrke?
Jag har inte frågat om han vill vara min mentor, men jag ser honom lite som det ändå. Carl-Henrik Monrad Aas, som är varumärkesstrateg och författare och en av de smartaste och mest genuina personer jag känner. Vi träffades på stället jag jobbade på tidigare. Han lyckas med konststycket att göra karriär och nå status och makt i sin yrkesroll och samtidigt vara normbrytande i sin person. Jag känner ingen som är som han.
Vilka uppenbara hinder har du mött i tidigare karriär och strävanden efter meningsfullt arbete?
Att de som sitter på makten passar makten vidare till de som liknar de som sitter på makten som passar makten vidare till… ja ni fattar. Att fel saker premieras i näringslivet, exempelvis när chefer ska tillsättas. Att belöna den vassaste reportern eller den key account-person som säljer mest med att ge henom personalansvar är alldeles för vanligt och blir sällan bra. Det är så himla viktigt att den som är chef över andra människor är bra på att prata med andra människor och har kunskap om normer och inkludering och vet att många måste få möjlighet att utvecklas för att känna att tillvaron är meningsfull.
Fanns det några resurser eller människor du vände sig till för att räkna ut hur man går tillväga från start?
Vi hade – och har – mycket kompisar omkring oss som är i samma bransch och som hejat på från starten. Många har drivit eget och kommer med värdefulla tips. Sedan finns ju allt på www.
Och vilka strategier använde ni er av?
Nu har vi ju inte varit verksamma så jättelänge, men baserat på det vi hört när vi intervjuat andra som startat byråer så känns det viktigt att hålla fast vid själva kärnan – vad vi vill och varför vi finns. Flera vi pratat med önskar att de haft en tydligare värdegrund när de drog igång, Något att luta sig mot när tvivlen och vägvalen kommer.
“Tidigare tänkte jag ofta på lunch runt klockan 9:30, men nu kan jag till och med glömma bort att det är dags för mat. Livet blev mer dynamiskt över en dag.”
Vad var den första ni gjorde?
Vi började med att gå ner till 90 procent av de anställningar vi hade och ägnade varannan onsdag i ett halvår åt att bygga grunden för företaget. Vi skrev affärsplan, mejslade ut vårt erbjudande, byggde en hemsida, registrerade oss hos bolags- och skatteverk, lärde oss hur det fungerar med moms och gjorde lite pro-bonouppdrag.
Hur fick ni er första kund?
Vi såg att Fi Göteborg sökte en ny strategisk kommunikatör på halvtid och sökte med orden ”vad är bättre än en strategisk kommunikatör? Två!”. Så det är vårt första rullande uppdrag.
Vi jobbar helst behovsbaserat, det vill säga att vi definierar behov i samhället, kommer på vad vi kan göra kommunikativt för att fylla behovet och hittar sedan en aktör som kan tänkas vara intresserad av att samarbeta. Sedan deltar vi också i upphandlingar och försöker göra oss hörda i våra kanaler och nätverk.
Vilket är det största hindret som ni står inför?
Vi är ju fortfarande i startgroparna, så största hindret är väl att ta oss förbi tiden då man lägger mest timmar på försäljning och att göra oss hörda, till att hamna i ett läge då vi lägger mer timmar på att arbeta mot uppdragsgivare.
Vad är det bästa med att driva företag och vad är svårast?
Från den dagen vi bestämde oss, började det hända så mycket varje dag. Tidigare tänkte jag ofta på lunch runt klockan 9:30, men nu kan jag till och med glömma bort att det är dags för mat. Livet blev mer dynamiskt över en dag och vi går hela tiden och väntar på olika besked och svar på krokar vi lägger ut. Det är så otroligt bra för min ångest.
Det svåraste är att sälja sig själv till olika uppdragsgivare. Även när jag är bombis på att de kommer att ha lika stor nytta av mig som jag av dem så tycker jag att det är svårt att motivera varför de ska välja mig. Det känns som att jag skryter och så kommer skammen. Dock är det oerhört skönt att kunna luta sig mot ordet oss. Det är mycket lättare att prata för mig och Kajsa än för mig själv allena.
På vilket sätt blir du inspirerad?
Av alla poddar, bloggar, artiklar, böcker och dokumentärserier jag ständigt tuggar i mig. Och i whatsapp-trådarna jag har med mina vänner.
Minns du om ditt yrkesval formades redan när du var liten?
Jag växte upp i medelklassfamilj, mamma-pappa-bror, i mindre orter i Dalarna och Värmland. Jag höll på mycket med sport och var duktig i skolan. Hade ångest redan som barn (men det fattade jag inte då) och utvecklade olika ticks. Jag tror att tonårstiden kan ha bidragit till att jag har den yrkesroll jag har i dag. Jag blev mobbad under flera år och började väl fundera på normer redan då.
“Det måste till strukturella förändringar som kvotering på arbetsmarknaden, individualiserad föräldraförsäkring och ett reformerat pensionssystem.”
Hur tror du vi kvinnor kan släppa perfektion och kontroll i våra liv?
Jag tycker inte att det handlar om att kvinnor ska släppa på perfektion och kontroll. Kan inte i stället männen ta lite mer ansvar för att det finns regnkläder på förskolan, att julklapparna är inhandlade och att passen inte har gått ut? Nä, men det handlar om att vi inte lever i ett jämställt samhälle.
Normen om vad som ingår i att vara kvinna respektive man är fortfarande stark och i den normen råder stämningen att kvinnan ska vara den som tar mest ansvar för allt som rör hem och barn och som är den omvårdande personen som kommer ihåg allas födelsedagar.
Hur kan vi ändra på det?
Vi måste släppa tanken på att det är individens ansvar att vi ska bli jämställda. Det måste till strukturella förändringar som kvotering på arbetsmarknaden, individualiserad föräldraförsäkring och ett reformerat pensionssystem. Bland annat. Jag är så himla trött på argumentet ”folk ska få leva sina liv som de vill”, eller ”sådant där jämnar ut sig med tiden, det kommer naturligt”. Det. Går. För. Långsamt.
Hur håller du dig lugn och balanserad?
Lika delar rödvin och löpning.
Kan man jonglera arbete och privatliv med småbarn?
Jag vet inte om jag är så bra på det. Men jag lever tillsammans med en feminist som tycker om att vara föräldraledig och det hjälper.
Hur får du din gnista igen när du känner dig trött eller oinspirerad?
Då tänker jag på döden och så får jag bråttom.
Hur kan vi bli bättre på att ifrågasätta vad vi gör med våra liv hela dagarna?
Jag tycker att Nina Åkestams trick är bra. Det handlar om att rådfråga sin inre 85-åring om vad hen skulle tycka att man borde gjort som ung. Vad hen vill se tillbaka på. Då blir det ofta lättare att sortera och prioritera.
Sedan tycker jag också att en som kommenterade på min blogg en gång hade så bra inställning. Hon sa att hon ser livet som en rastplats som hon stannat till vid. Om hon bara lämnar rastplatsen lite mer städad än vad den var när hon kom dit så kan hon sova gott om natten.
Vad är du mest stolt över?
Att jag vågade säga upp mig från min fasta tjänst med duglig lön för att göra något jag kan stå för.
Vad är meningen med livet?
Jag skulle aldrig säga att meningen med livet är att skaffa barn. Men när de väl finns där, alltså nu när jag har barn, så är min största mening att de ska ha det bra och bli fria. Det är också den själviska diagonalen i hela grejen med företagandet; att jag gör det jag gör för att Ben och Bo ska få leva i en mindre röten värld än den jag vuxit upp i.
Om du skulle välja en kvinna att äta lunch med, vem skulle det vara?
Tavi Gevinson
Vilket råd skulle du ge till ditt 20-åriga jag?
Lämna honom.
Har du något mantra?
Livet är för kort för sport (lånat av Kristoffer Triumf).
Har du något du vill säga till våra läsare?
Det är inte farligt att vara normkritisk. Alla vinner på det faktiskt.
Om Maria Hellbjörn
Bor: På Hisingen i Göteborg.
Familj: Nils och två barn; Bo som är fem och Ben som är tre.
Yrke: Skribent och strateg på kommunikationsbyrån Hellbjörn Schedwin.
Motto: Tänk på döden.
